#instakidzen

När jag var åtta år kunde femton minuter på Funplanet.se vara en guldstund. Där spelade jag Puppy – ett arkadspel i 2D som gick ut på att styra hundvalpen Puppy till att fånga diamanter – lite likt Super Mario. Jag hade kunnat sitta där i timmar om jag hade fått, men femton minuter var maxtiden. Sen blev det för dyrt enligt mamma och pappa.

Att få sitta vid datorn var väldigt speciellt. Det var något främmande, något som skilde sig gentemot ritstunden och utomhuslekarna. Det fanns något med datorn som lockade, som trollband, något som vara beroendeframkallande. Kanske för att det var nytt, för att det kändes som vardagslyx. Att få vara på Internet. Det fyllde någon slags stolthet, att jag fick vara där, istället för att pussla eller leka med Barbies som alla andra flickor i min ålder. Jag kände mig lite mer vuxen, i mitt lilla åtta-åriga jag.

Det var hur min digitala mediemiljö såg ut, det var de gränserna som fanns då i min värld. Då fanns det knappt bärbara datorer, inga smartphones och absolut inga surfplattor. Sociala medier kom senare i tonåren i form av Lunarstorm, MSN och därefter Bilddagboken. Inget Facebook, inget Instagram, ingen Snapchat. Idag ser världen annorlunda ut för dagens åtta-åringar. Barn idag har en annan relation till sociala medier än vad jag hade. Förr var datortiden en lyx, idag är det något vi tar för givet, någonting som alltid finns där. Tillgängligheten har ökat och det finns inga gränser längre.

Idag lägger vi mycket tid på att vara sociala digitalt, sociala i olika former som Facebook, Instagram, Twitter och Snapchat. Bilder publiceras hit och dit, och det har blivit vårt nya språk. Vi skriver allt mindre och fotar allt mer. Allt ska fotograferas och sparas som minnen, samtidigt som vi vill visa upp våra liv för andra. Detta har lett till att det finns bland annat föräldrar som lägger ut bilder på deras barn i sociala medier, i bloggar och liknande forum. Föräldrar som lägger upp oskyldiga bilder på sina barn för att visa upp, inspirera eller dela med sig av sin verklighet. Jag ser det hela tiden, både bland vänner och kända föräldrar. Man kan få en tankeställare om vems val det var från början – barnets eller förälderns?

När mamma tog ett foto på mig när jag var liten, hamnade fotot i ett fysiskt fotoalbum, sen stannade det där. När digitalkameran blev vassare, hamnade jag i jpeg-format i ett digitalt album, men stannade där. Det fanns ingen portal eller ett forum där bilder delades på det sättet som görs idag. Det farliga med dagens bild-hets är att bilder kan spridas, delas och hamnar i ett evighetsspel på Internet. De försvinner aldrig riktigt, utan ligger lagrade i olika system. Ett klick kan förändra ditt liv, och ditt barns liv.

Varje dag möter jag många olika typer av instagramkonton och bilder. Många kända barnansikten idag figurerar i bilderna, de flesta med kända föräldrar, men även barn till mammalediga vänner. Barn som fyller föräldrarnas instagramkonton, eller barn som har egna konton, men där föräldrarna är huvudägare. Det märks att många föräldrar vill visa upp sina barn idag. De är föräldrarnas små ögonstenar, deras stolthet. Har ditt barn en härlig personlighet är det bara ett plus, för publiken älskar det. Barn är underbara. Ett barns påhitt eller ord kan förgylla ens dag. Att få hålla en liten bebis är som terapi för själen. Inte konstigt att konton med härliga och söta ungar är en hit just nu.

”Förra året gjorde tidningen Kamratposten en enkät med 1524 barn som visar att nästan vart tredje barn har föräldrar som lägger ut bilder utan att fråga om lov.” kan läsas i artikel av Gunilla Brodej i Expressen kultursidor från den 16 juni 2016. Artikeln handlar egentligen om Penny Schulman, ett aktuellt instagramfenomen. Hon är barn till Anitha och Calle Schulman, två föräldrar som arbetar inom Stockholms mediavärld. Penny är ett härligt frispråkigt barn. Hon har bland annat har gjort sig känd med citatet ”tjejer är bäst” som blivit både låt och t-shirt. Hon har tagit Instagram med storm trots att hon bara är fyra år. Foton och filmer på henne läggs upp genom pappa Calles instagramkonto och har både kritiserats och hyllats. Kritiserats för att exponera sin dotter i medier i den mängd de gör, men hyllats för att Penny har en härlig personlighet och bjuder på mycket glädje. Hon har till och med vunnit pris som årets instagrampersonlighet, vilket säger en hel del om kontots popularitet.

Men med framgång kommer mothugg. Nyligen fick Penny vara med om en tråkig händelse, något som hennes pappa valde att uppmärksamma på Instagram. Hon och pappa Calle skulle livesända ett matlagningsprogram över Twitter, som istället pappa Calle valde att lägga ner efter ett rasistiskt påhopp mot Penny. Mot lilla charmiga Penny på fyra år som bara skulle laga mat med hjälp sin pappa. Lyckligtvis hörde den anonymt skyldige av sig och bad om ursäkt. Men ändå. Ändå blir hon ett offer för näthatet.

Detta kanske inte ens händer ofta, och inte alla barn. Penny Schulman är ett kändisbarn, hennes föräldrar är redan offentliga. ”Hon har fått smaka på det från start” menar Cissi Wallin i ett blogginlägg från den 7 december 2015. Wallin är vän till familjen och berättar hur Penny är ett barn som ”gillar att ta plats”. Hon resonerar varför det egentligen skulle vara fel av hennes föräldrar att ge henne den platsen, de gör det under sina egna kontrollerade former. Samtidigt menar hon att det förmodligen funkar bättre på barn till offentliga föräldrar – ”för att skippa chocken senare i barndomen än försöka skydda dem från offentligheten till varje pris.”

Barnen kommer använda sociala medier i framtiden, så är det bara, det kommer inte försvinna. Inte ännu. Oavsett om du är kändisbarn eller inte. Frågan är bara när. Sociala medier blev en grej för mig när jag var i mina tidiga tonårs-år, men idag har åtta av tio mellanstadieelever en smartphone. Tiderna förändras och ingången till olika sociala medier är idag mer påtaglig.

I en artikel skriven av Lovisa Höök i Sydsvenskan den 14 februari 2016, diskuteras hur barns sociala medier-avvändande påverkar deras hälsa och hur föräldrar bör agera. Forskaren Elza Dunkels menar på föräldrars oro kan ställa till det och att föräldrarna bör vara lugna. Det går inte att hindra barnen från att möta tråkigheter, men som förälder bör man ta ansvar för att lära sina barn att orientera sig i potentiellt farliga miljöer. Barnen är vana användare och upplever större trygghet på nätet eftersom de tränat i olika situationer, menar Dunkels. Om föräldrarna själva är vana användare skapar mer trygghet till att prata om klimatet på sociala medier. Att varna och förbjuda är fel väg att gå. ”Att ta barnens telefon och ta sig friheten att radera en app är en stor integritetskränkning.”

Barnläkaren Åse Victorin påpekar i samma artikel att skärmtiden bör begränsas. Hon ser en beroendeproblematik kopplat internetanvändare och möter barn med sömnsvårigheter. Victorin anser att unga idag lägger alldeles för mycket tid på sociala medier. ”Det värsta är inte vad du gör på skärmen utan att du förlorar det som du annars skulle ha gjort ”in real life”.”Å andra sidan, menar Dunkels att skärmtid är ett förlegat uttryck, att digitaliseringen inte kan stoppas och att huvuduppgiften är att stötta barnen i den utvecklingen.

Sunt förnuft låter det som i mina öron. Det är det vi ska följa, sunt förnuft. Skydda dina barn, men inte för mycket. Alla är vi olika och kommer från olika bakgrunder. Det finns inget rätt och fel i den här frågan, mer än att barnens integritet är viktigast. Det är den vi ska skydda.

Föräldrars användande får inte skada barnen och som förälder kan det vara värt att ställa sig frågan i vilket syfte man publicerade den där bilden. När det kommer till barnens eget användande, kan vi inte vara superhjältar och skydda dem från onda ting. Barn måste själva få lov att upptäcka och lära sig på egen hand. Trots allt, det är de som är proffsen i det här fallet. De kanske kan lära oss något istället.